Ajjj!! Min läpp gör ont och ser återigen ut som den sitter på en svart kvinna. Ibland kan mina läppar vara synomyna med fenomenet negerläppar. Och ni som känner mig vet att jag absolut inte menar något illa med detta ord, rent av så är det ganska klädsamt med lite störra läppar. Vem har inte avundats en svart kvinnas putmun? Skillnaden är att de har dessa läppar av naturen, medan mina uppsvullna läppar endast vittnar om att ännu en förkylning är på gång. En ytterst smärtsam historia med andra ord.

I övrigt har denna dag inte bjudit på för mycket äventyr. Jobbat lite och fikat mycket ;o) Ungefär så skulle man kunna sammanfatta det hela. Har även pratat i telefon med Leila för första gången, en gammal Internkompis sedan dryga året. Trevligt att äntligen får höra hennes stämma live och framförallt var det snällt av henne att ta med sig ner lite saker till Houcein. Hon åker närmligen ner till Marocko imorn, den lilla lyckosten!

Förresten, ska krama sönder Ola ikväll. Men vad är väl det att berätta om, det hör ju typ till vanligheterna *host host* Skämt och sido, det ska bli riktigt kul att se honom live. Jag hoppas han ska sjunga Natalie men befarar att min önskan inte kommer att slå in, min åsikt väger troligtvis inte så tunkt i detta sammanhang. Men skam den som ger sig. Man ska aldrig sluta hoppas det är något jag har lärt mig och framför allt ska man inte vara rädd för att våga. Det gäller inom allt här i livet, även söta och gulliga Olaboy ;p

Ska gå och ta mig en kopp te nu, har fått en massa nya och goda smaker på jobbet så äntligen kan man börja pimpla te igen. Är en riktig tenarkoman, inte minst sedan man kom hem från Marocko. Där dricker man te för jämnan och gärna med tio sockerbitar i, minst! När Hassan gör det så blir det nog tjugo, men det funkar det också. Vissa saker är lättare att acceptera än andra och socker har man väl aldrig tackat nej till innan ;p

Nog om mig, lämna kommentarer och berätta nåt skoj om er istället…